DHR och Förbundet Rörelsehindrade har var för sig skrivit öppna brev till regeringen, nu inför Moderaternas partistämma, där de kräver att regeringen tar tillgänglighetsfrågan på allvar.
Endast 50 procent av Sveriges skolor har grundläggande tillgänglighet vilket betyder att hälften av landets barn och ungdomar inte har kunnat dela sin skoltid med någon kompis som använder förflyttningshjälpmedel.
Från 1979 har vi haft lagstiftning om ”handikappanpassad” kollektivtrafik. Fortfarande köps bussar och tåg in som inte alla kan resa med. Tänk om alla fordon som tagits i bruk under dessa 32 år istället levt upp till kraven på tillgänglighet!
År 1966 kom de första kraven på tillgänglighet i svensk bygglagstiftning, men fortfarande byggs många gånger på sätt som utestänger.
Vår övertygelse är att man inte kan sätta pris på en mänsklig rättighet…
Den sista meningen är nyckeln till att få svenska politiker att ta tillgänglighetsfrågan på allvar. Jag tror lösningen är att uppgradera debatten till att bli en grundlagsfråga. Dvs att vi kräver att en ”tillgänglighetsprincip” skrivs in i grundlagen.
Förebilden för denna ”tillgänglighetsprincip” bör vara den redan existerande offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen tillgängliggör information. ”Tillgänglighetsprincipen” kan tillgängliggör delatktighet, men även möjlighet att tillgodogöra sig information.tillgängliga.
Så här skulle den kunna formuleras i grundlagen:
Tillgänglighetsprincipen
”Till främjande av ett fritt liv och allmän upplysning skall varje Svensk medborgare och i Sverige boende personer, ha rätt att taga del av allmänna platser, allmänna kommunikationer och allmänna byggnader”.
